Den här bloggen har verkligen blivit en tyst blogg. Är inte ofta jag hinner eller orkar med men eftersom det är min blogg får jag bestämma när och vad jag skriver.
Dessvärre har jag inte mycket att rapportera. På jobbet trivs jag som tusan där allt går som jag vill. Oftast ialla fall. Hade det inte varit för alla förbannade tekniska maskiner som strejkar hade det varit wonderschön.
Och det här med Knutte går väl an. Jag saknar schnauzer som tusan fortfarande men med lite hjälp från vänner och andra hundar överlever jag. Nu har han även kommit hem. Dock i en urna. Man hade väl hoppats lite på en återuppståndelse men eftersom jag är icke troende så var det väl ingenting jag förväntade mig direkt.
Nu ska jag räkna ner minuterna till hemmafruarna startar!



